Ida who?

Det här blev onödigt svårt. jag har ingen aning om vad jag ska skriva om.. Ett fint ögonblick? ett sorgligt? ett kärleksfullt? jag vet inteeee?? det får bli som det blir.
Men men, jag tar ett fint ögonblick. Detta är ifrån när jag opererade bort mina halsmandlar i vintras. jag minns inte detta, eftersom att jag var sövd, men jag var söt ändå.
Jag hade panik och grinade som en hamster typ, eftersom att det var första gången jag blev sövd, och det var OBEHAGLIGT. Men iallafall, där ligger jag och grinar, 16 år, är helt hysterisk. Håller mamma i handen, och tror att jag aldrig kommer att vakna mer. så lugnar jag ner mig, och precis innan jag somnar så säger jag "du och jag, mamma."
HA - hur go är inte jag lixom?! väärldens goaste dotter? jag? äsch då.

ett annat fint ögonblick är när jag träffade Petra för första gången, vi var ute på värsta äventyret med klassen, och det var petras första dag med oss. Alla barnen gick och badade, förutom petra, för hon hade ingen baddräckt. jobbigt va? men jag är ju en liten superhjälte och hade med mig en extra, som jag sen lånade ut till petris. hon blev glaaad, sen var vi med varandra heeela dagen, och ingen annan fick vara med oss. ♥

Jag är en ganska fin människa. Ibland.
GODNATTTTT!