.
Jag frågade mig själv hur jag en gång kunnat leva utan honom. Men sen kom jag fram till att jag nog kanske aldrig riktigt har det. Han har nog alltid funnits där, bara inte som någon att vakna upp till varje morgon, utan som någon att sova till varje natt. Ni vet, i mina drömmar.
Kommentarer
Trackback
