Ida who?

En sak slog mig igår, efter att jag faktiskt stod på mig och gav fan i att vänta på ett svar som inte kommer. Jag känner mig tom och har en sjukt konstig känsla inombords. Jag har provat allt, men ingenting hjälper. utan det är bara ett stort jävla hål i mig, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men, så tänkte jag på förra sommaren, och varför jag var så lyklig då. Jag var kär. Och nu är jag fan inte det längre, jag är inte kär. Och då har jag ändå varit konstant kär i snart fyra år. Det känns jätte konstigt, men jag saknar det inte, för det gav mig ingenting posetivt ändå.