love?
Svartsjuka.
Jag personligen hatar svartsjuka, säger alltid åt folk att de ska skärpa sig när de sitter och oroar sig för absolut ingenting, de mår dåligt, och sedan får de enorma skuldkänslor eftersom att de skäms för att ens har tänkt tanken.
Men jag är ju exakt likadan?
Jag har väldigt svårt att lita på folk, och det beror på att jag har blivit sviken så pass många gånger. Och när jag väl är svartsjuk blir jag en helt annan människa, jag skäms över mig själv. Men precis som Pontus sa till mig, så är svartsjuka mänskligt.
Jag älskar att vara nykär, men jag hatar verkligen det här stadiet. Men i helhet så är det utan tvekan värt varenda känsla, för nu känner jag mig trygg.
Kommentarer
Trackback
